Nöjd, onöjd, nöjd

Jag lever, trust me. Men jag är trött, oengagerad och inte alls sugen på att ta tag i nya terminen. Har legat halvt apatisk i schäslongen hela eftermiddagen och renskrivit anteckningar, lyssnat på musik och druckit vatten.

I förgår startade alltså en av mina nya kurser som jag läser på BTH i höst, alltså inte i Växjö. Ganska stor omställning ska jag tala om. Som jag sa till Lina igår; det känns konstigt att plugga hemma i K-na och inte i Växjö. Jag förknippar ju V med plugg och Karlskrona med att komma hem om helgerna, vara ledig och träffa kära. Så det blir en omställning. Men det kommer nog gå fint det med! Det ger sig nog, som vi nog sagt 5 gånger under dagens föreläsning i Motivationspsykologi. Böckerna är rena döden också. Två tjocka biblar på vardera ca 700 sidor på ENGELSKA, ja på ENGELSKA. Men det som inte dödar härdar, var det inte så?

Konstigt nog är jag inte ens stressad, men det kommer. Imorgon ska jag i alla fall sätta igång att plöjja böcker. Sida upp och ner, för igenom bokhelveterna ska jag.
Annars rullar det på så att säga. Jag lever, det går mot höst, träningen är återupptagen och det blir nog en bra höst trots allt. Men lite jävla engagemang från min sida vore fint. Någon som har lite över?

Lillasyster lever och frodas i huvudstaden. Hon verkar inte ha den minsta hemlängtan lillskiten och i helgen skulle dom tydligen till Dalarna till Woverns lantställe. Fint ska det va Lilian. Hoppas du tar väl hand om Kungen och att Silvia får rest in peace. Nu sjunger Vernoica Maggio Nöjd och jag funderar på om man är nöjd? Det blir man nog aldrig. Så det är bara att acceptera det faktum att man är lite sådär halvt onöjd. Nöjd, onöjd, nöjd skit samma. Jag lever, det är huvudsaken!