Vilken jäkla rubrik va efter veckor av uteblivna inlägg.
Men jag är rädd. Jag är rädd att aldrig få ett jobb matchande min 3 åriga utbildning. Jag är rädd att betala av ett studielån utan att jobba som det jag verkligen är utbildad till. Jag är rädd att fastna i en bransch jag absolut inte vill och att aldrig ta mig därifrån. Jag är rädd att jag varje dag, varje vecka, varje månad glömmer bort viktiga saker jag lärt mig under tre år. Viktiga saker som jag SKA kunna men som jag inte längre kan. Jag är rädd att jag fortsätter ignorera denna känslan så som jag gjort i ett halvår. Jag tänker; det löser sig, jag hittar snart något, snart säger någon ja. Den känslan har jag förlitat mig på men nu, titt som tätt (senast för fem minuter sedan) slår det emot mig. Känslor av misslyckande, känslor av att aldrig komma dit jag vill och känslor av att inte kunna. Jag är verkligen livrädd att inte få något jobb. Men känslan skjuter jag ifrån mig och inför andra förnekar jag att jag inte är rädd. Jag hör mig själv säga gång på gång att det snart dyker upp något, att jag trivs i skobranschen (tro mig jag trivs på jobbet men givetvis är det inte det jag vill göra) och att jag inte har någon vidare panik. Men fy hundan vilken panik jag har. Jag vågar bara inte visa det för mig själv ..
