lördag 30 maj 2009

Slutet på en era!

Jag sitter för sista gången någonsin i min lägenhet på Tufvanäsvägen och skriver i bloggen. Imorgon flyttar jag .. inte det att jag inte vill. Tvärtom! Men oj, vad det just slog mig. Sista natten i min lägenhet (som trots allt varit en trygghet det senaste 1 och ett halv året). Jag tittar mig omkring och kollar på de kala väggarna, min sköna säng och mina packade väskor och kartonger. Har just kommit hem från VUGI-festen där klackarna slogs i taket, mina skor försvann och "Magen" från Ensam mamma söker var med. Han och jag pratade 3 timmar i sträck om allt från hur man skriver ett CV till hur det var att vara med i Ensam mamma söker. Trevlig prick! Nu är jag hemma, med fel skor. Någon snodde mina. Eller inte snodde, men tog fel antagligen. Tror jag vet vem, så har mailat henne nu när jag kom hem, i brist på telefonnummer. Hoppas att få tillbaka dom innan flytten går imorgon. Hjälp, jag flyttar imorgon ..

Jag trodde väl aldrig att jag skulle sitta här med en klump i halsen och tårarna brännandes bakom ögonlocken och känna någon form av sorg. Sorg över att lämna det som varit mitt liv i 2 år, Campus. Skriver med Wibban på msn och vi säger att vi inte ska åka härifrån imorgon utan att ha sagt hejdå till varandra. Det är ett löfte! Denna lilla tös som jag kommit så nära. Vi avslutar konversationen med;


Johanna "Wibban" säger:
det blir bra gumman! sleep tight! vi hörs imon!
Johanna säger:
japps! puss&kram
Johanna "Wibban" säger:
love you!
Johanna säger:
love you too!

Campuslivet är verkligen slut nu. Jag har ägnat de senaste månaderna åt att längta hem något enormt, så mycket att jag liksom har förträngt vad jag faktiskt ska lämna imorgon. Campus och mina underbara vänner. Vi som har levt så nära i 2 år, vi som faktiskt har kommit att komma varandra nära.

Vad verkligt allt blev nu. Nu ska jag gå och lägga mig i min skönaste säng och verkligen njuta av sista natten i Växjö. Sen är det slut .. slut på riktigt!

1 kommentar:

Anonym sa...

Katten Andersson, nu fick du mig att börja gråta! Så sant som det är sagt var det en bitterljuv känsla att lämna Campus! Att lämna nycklarna till Camel och svara på frågan hur känns det var faktikst till och med jobbigt...med förmaningen att varken hon eller Hermis skulle bli sentimentala lyckades jag hålla tillbaka tårarna då...men nu kom de nu ist när jag läste ditt inlägg!
Saknar dig redan! och alla tjejer redan!=)
Pussar