Myspys

Sitter i soffan med tre ljus tända i ett annat nästan kompakt novembermörker, lyssnar på musik, kikar runt på nätet och äter favoriten; gröna syrliga äpplen med jordnötssmör. Lovely. Ganska så trevligt om jag får säga det själv. Har inte gjort någon nämnvärd ansträngning idag. Även det rätt så trevligt. Cyklade till Gräsvik i total motvind och svettig och nerkyld på samma gång kom jag hem och åt gårdagens tacopaj i schäslongen samtidigt som jag läste Bara vanligt vatten som mamma köpte på bokmässan när vi var där. Sedan en varm dusch som förvandlades till ganska otrevlig när jag mer skum i håret och gåsgud på armarna insåg att vattnet vägrade fortsätta rinna genom munstycket. Endast en mycket tunn stril kom fram. Skit tänkte jag. Men efter att jag försökt flaxa mig varm en stund provade jag igen, och då var det tillbaka. Nu sitter jag som sagt här och har genuint mys med mig själv. Kom precis att tänka på en diskussion jag hade med en någon för några dagar sedan. Jag spydde galla över mina tre hatobjekt i livet;

1. disktrasor
2. kokos
3. stora hundar, då främst irländska varghundar

Denna någon tyckte förmodligen att jag var någon bäng men de tre sakerna är verkligen det värsta jag vet. Disktrasor för den sura unkna lukten och bara tanken på all skit som finns i dem. Kokos förklarar sig bäst själv; hårda flingor med en instängd,kvävd, unken smak och lukt som får mig att klökas. Irländska varghundar ger mig seriöst ont i tårna. Bara synen av de stora schabraken iklädda stålgrå tovig äcklig päls sätter igång mina kräkreflexer. Men någon skrattade ändå igenkännande och dagen efter tvingade denna någon på mig en disktrasa och beodrade mig att torka bordet. När jag inte lydde sprang någon efter mig och närmade sig otäckt med disktrasan mot mitt ansikte. Efter ett panikvrål slutade någon och gick skrattande därifrån. Normal är man inte alltid. Ibland kanske.